Tjocke checkar ut

Det jag fasat för så länge har nu skett. Idag fick Cujo sin spruta och han somnade in - givetvis med munnen full av zoogott - uppe på min axel. Det var otroligt tungt, för att inte tala om hur konstigt det känns nu dom första dagarna efteråt. Den sista veckan innan han fick slumra in hade hela mitt liv kretsat kring honom. Han fick vara med mig överallt och han var ständigt en del i allt jag gjorde. Tomheten är överväldigande och det finns inget jag saknar så mycket just nu som Tjocke - min "pälskrage".