lördag 16 oktober 2010

Godnatt lilla älskling

Pickles
Pickles, den vänligaste råttan jag någonsin träffat. Han älskade människor över allt annat och njöt för fulla muggar bara någon pratade med honom. En stunds kel bangade han aldrig på, och han såg alltid till att inte bara ta, utan även ge. Pickles pussade och putsade som ingen annan!

När han flyttade hit hade han elak bumblefoot på båda sina bakfossingar. Vi som hade planerat att få bukt på dessa och sedan spöa skiten ur alla andra ekipage i agility. (För sina såriga fötter till trots satt han aldrig still utan var ständigt i rörelse och klättrade som en liten apa upp och ner över allt.) Men råttgudarna där uppe ville ha tillbaka sin ängel...

I början på veckan fick Pickles, vad vi tror var, en stroke. Först trodde vi det var en väldigt elak förkylning eller annan infektion så vi gav det några dagar med antibiotika, men tillståndet förvärrades markant. Det gick åt fel håll och vi fann ingen annan utväg än att ta en sista tur till veterinären med Pickles.

Älskade fina knäppa lilla Pickles! Tack för tiden vi fick ihop. Den var inte lång, men den var alldeles underbar!


1 kommentar:

  1. Jag beklagar sorgen! :( Jag slutade ha råttor för jag blir så otroligt ledsen när dom dör och dom lever ju så kort tid...

    SvaraRadera