Nelson :(

Stora goa Nelson, eller J-bob som vi kallade honom, har lämnat oss. Han och brorsan Napoleon var som ler och långhalm, hängde alltid ihop, men jag tror faktiskt det är vi tvåbentingar som saknar honom mest.

Nelson blev väldigt bakbenssvag relativt snabbt efter operationen, troligtvis spelade hans vikt in en hel del, han var trots allt uppe på 850 gram. Men han kämpade vidare, paddlade på, och tog sig fram med hjälp av enbart frambenen, Tillsammans med brorsan bodde han i vår säng och njöt av allt det goda som kommer med att vara råttgubbe; mängder av kel och god mat. Men i morse tyckte Nelson det fick vara nog och lämnade oss för att fara vidare till råtthimlen.

Trots den korta tid vi fick tillsammans hann han norpa en rejäl bit av våra hjärtan. En helt fantastisk råtta som det tydligt märktes på att han blivit väldigt väl omhändertagen hos sina tidigare ägare. Han var trygg, vänlig och orädd. Och han fullkomligt älskade allt och alla, skulle pussas hela hela tiden!

Vila i frid, lille vän!

Mitt i en plopp!