Som bebis flyttade Lanz till en av dom större uppfödarna i Sverige. När Lanz och hans syskon nått utställningstillåten ålder åkte jag tillsammans med hans uppfödare till en utställning i Tierp. Då även Lanz matte skulle dit och ställa ut bad hans uppfödare henne ta med Lanz så att hon tillsammans med Lans mamma, syster, bror Jan (som bor och har bott hos oss sedan han var liten) och Lanz kunde ställa upp i avelsgruppsklassen i PetClass. Den Lanz som mötte oss på utställningen var en illa tilltygad två månader gammal bebis. Han hade flera rejäla bitsår i mage, pung och svans. Både jag och hans uppfödare blev chockade och väldigt ledsna. (Denna uppfödares övriga råttor var även dom i skick som var under all kritik och det var fler än bara jag och Lanz uppfödare som höjde på ögonbrynen åt detta.) En sönderbiten bebis är aldrig okej!
För lite mer än två månader sedan flyttade Lanz, tillsammans med ett gäng andra råttor ifrån denna uppfödare. Han fick då under en månads tid bo med en flockkamrat han haft hos denna uppfödare. Även denna "kamrat" pucklade på Lanz emellanåt. Då jag har Lanz bror Jan här, som är en av dom mest fantastiska och sköna individer jag nånsin stött på, så var det en självklarhet för mig att erbjuda Lanz ett hem här.
När han kom hit stod det klart att han var traumatiserad sedan sin bebistid hos uppfödaren. Han vägde betydligt mindre än sina övriga kullsyskon och han var fullständigt livrädd för andra råttor. Sedan han kom har han gått upp i vikt och vi har främst jobbat med att få honom trygg med mig och min sambo, vilket jag anser att vi nästan är färdiga med. Nästa steg är att försöka jobba med hans rädsla för andra råttor och försöka få ihop honom med en eller flera, snälla, kompisar.
Elektrikern Lookin' silly
Hänger fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar