En tår för Addie

Hemma igen hos dom små långsvansade kompisarna efter veckor på resande fot och av saknad. Men allt kan inte alltid vara frid och fröjd.

För en månad sedan hittade jag två knölar på Addie, en av Råtthjälpsflickorna. Knölen vid det vänstra frambenet har vuxit snabbt och är nu ganska stor. Den hindrar henne dock inte från att leva sitt liv på ett normalt sätt ännu, men även den dagen kommer att komma, förmodligen inom kort, och den vetskapen gör ont.

Varför är det alltid dom bästa som skall tas ifrån oss först? Addie är den av tre systrar som bor här som är den vänligaste och nyfiknaste. Hon älskar att få vara ute med oss människor, njuter i fulla drag. (Medan hennes systrar mest är bitchiga mot allt och alla. Till och med mot Crosstrainern fräser dom.)

Lilla söta fina snälla barberade Addie!