Jättebobor och nakna brudar

Med en råttmatte som har förbannat mycket att stå i just nu blir uppdateringarna här om möjligt ännu sämre och glesare än normalt. All ledig tid går till långvansarna, har knappt startat datorn sedan början på december. Anyhow, liten statusuppdatering:

För en månad sedan flyttade tre äldre herrar, Napoleon, Nelson och Angus, in. Napoleon och Nelson (som vi kallar för Jätteboba) är kullsyskon med vår Gif från Tezzlans, och Angus kom från Ladugårdens. Angus var ganska tunn och gubbig när han kom hit. Under färden hit verkade grabbarna ha dragit på sig en förkylning och på Angus ville den inte ge med sig. Han blev istället svagare och svagare trots behandling och när han sedan slutade äta, dricka och tvätta sig bestämde vi oss för att låta honom somna in den 23 december.

Napoleon och Nelson var utöver förkylningen pigga och fräscha och kryade snabbt på sig. Nelson hade dock både bumblefoot och en tumör som växte i ett rasande tempo, men då han i övrigt var den piggaste och mest levnadsglada gamling jag någonsin träffat så var beslutet att försöka operera inte speciellt svårt att ta. Tumören, som vid operationstillfället den 23 december växt sig stor som en golfboll, var lätt att ta bort och allt gick och går fortfarande bra. Han hade nog inte klarat en månad till om tumören fått vara kvar, nu gav vi honom kanske ett år till.

Kort efter att gubbarna flyttat in bestämde vi oss för att låta Gif somna in, som under senare tid blivit väldigt gubbig och skruttig. Han klarade inte av att tvätta sig ordentligt och balansen blev sämre och sämre. Giffen skedar nog lyckligt med som gamla vapendragare Lilla Blå där uppe i himlen nu. (Skedspecial med Blå och Gif comin up soon!)

För en vecka sedan flyttade även två nakna tjejer på 20 veckor in. Det är ett Råtthälpsärende och dessa damer skall omplaceras så snart ett bra hem dyker upp.

Bilder på alla nya små råttansikten kommer asap, jag lovar!

Tures Story

Efter ett samtal med två vänner kom jag att tänka på Tures story. En sann historia som jag skrev ner om min älskade Tures öde, men som sedan fallit i glömska. Lägger upp den här så kanske fler än bara jag och några få av mina "kollegor" på Råtthjälpen får läsa den.

En ruggig oktoberdag 2008 ringde det i en mobiltelefon strax söder om Stockholm. En sömndrucken tjej, som tidigare varit jourhem för råtthjälpen men som sedan några månader tidigare bestämt sig för att inte ta emot fler råttor på grund av platsbrist, svarade i telefonen. Det var en kontaktperson för råtthjälpen, som på söderortspolisens begäran, ringde och berättade att en privatperson hittat en vit råtta utomhus, närmare bestämt på Södermalm mitt i stor-Stockholm. Det var knappt att hon visste ordet av så satt hon där med ännu en hitteråtta, trots att hon bestämt sig för att sluta.

Råttan, en hane, var något av det ynkligaste hon sett. Han var i så dåligt skick att han antagligen inte hade överlevt ännu en natt utomhus. När råttan fått sig ett varmt skönt bad och lite mat i magen gick Maria, som Stockholmstjejen heter, in på internet och berättade om den ännu namnlösa och magra råttan. Flera råttälskare blev genast engagerade i den lilles öde och ganska så snart anordnades en omröstning om vad han skulle döpas till. Valet föll på Ture, då han hade haft en otrolig tur som blev upphittad just där och då. En natt till utomhus och det kunde ha varit försent.

I ungefär en månad bodde han i sitt jourhem. Eftersom Maria har flera egna råttor sattes Ture i karantän under denna tid. När Marias vänner kom på besök föll dom som furor allihop, liksom Maria själv. Alla var förvånade över hur tam och sällskaplig Ture var, han började mysknastra bara man var i närheten. Var han tacksam över att ha fått komma in igen, till någon som bryr sig?

Vid den här tiden funderade jag och min sambo, som redan hade två halvårsråttor, på att skaffa ännu en familjemedlem och kompis. Vi ville inte ha en liten unge utan någon som var i ungefär samma ålder som dom två pojkarna vi redan hade. Jag hade sett skriverierna och bilderna på Ture på ett forum och jag berättade för min sambo att jag hade en kandidat. Han föll direkt för både Tures utseende och historia och vi tog direkt kontakt med Maria. En vecka senare tog jag med mig en kompis och satte kurs mot Stockholm.

Väl framme tog en glad Maria emot oss och ganska omgående visade hon oss till ett bord med en bur som Ture bodde i. Ture, som legat och sovit, reagerade direkt på våra röster och skuttade ner från sin hängmatta och det tog inte många sekunder förrän han var ute och hälsade på oss. Ytterligare någon halvminut och mysknastret var igång. Det var svårt att inte falla handlöst för den lille herren, men eftersom vi inte kände till något om hans bakgrund och hur han fungerade med andra råttor så lovade Maria oss, vilket även är Råtthjälpens policy, att ta tillbaka råttan om det skulle uppstå problem.

Väl hemma igen fick han träffa sina nya kompisar. Könsmogna hanar är i regel svårare att introducera med varandra än små ungar etc. så vi skyndade långsamt. På dagarna fick pojkarna umgås i allt längre och längre stunder men Ture sov tillsammans med mig och min sambo om nätterna. Det gick dock förvånansvärt bra med introduktionen och efter en vecka bodde dom ihop på heltid. Visst var det lite smågnabb här och där, rangordningen måste ju göras upp osv, men aldrig något allvarligt.

När Ture flyttade in hos mig i november var han fortfarande ganska mager, och ändå hade han lagt på sig runt 150 gram sedan han hittats utomhus, och idag har han nästan dubblat sin vikt och väger ca 620 gram. Vi tror att han var någonstans runt ett år gammal när han hittades och av hans beteende och kroppspråk att döma så misstänker vi att han suttit ensam i sitt tidigare hem. Ture är väldigt snäll och gör inte en fluga förnär, men han verkar inte helt och hållet förstå andra råttors signaler när dom säger stopp vid lek etc.

Det är uppenbart att Ture känner sig trygg och nöjd i sitt nya hem. Han är en livsnjutare av rang och älskar att ligga på soffan och spana ut över rummet. Att bli ordentligt omklappad och kliad tackar han heller inte nej till. Andra intressen är att bädda och att stjäla saker, gärna i kombination med varandra. Dagstidningar, suddgummin, plånböcker, mobiltelefoner, allt skall norpas och bäddas med! Att gömma mat är också ett nöje. När färskfodret ställs in i buren om kvällarna är Ture snabb att sno sin ”ranson” och gömma den i sitt fort, en katt-transport som står på soffan, bäddad med stöldgods så klart. Ture lär sig dock aldrig att vi straxt efter att ha lagt in maten brukar stänga buren för natten, och eftersom han burit ut allt så finns ingen mat kvar där inne till honom och han får nöja sig med torrfoder. Nästa dag när man öppnar burluckorna igen blir han däremot alltid lika glad när han finner en massa god mat i transportburen.

Ture & Björn

Ture & Björn äter glass

Ture har somnat bakom datorn

Mini-Das is back

Råtthjälpsråttan Blyger, som här hemma går under namnet Mini-Das, är tillbaka hos oss. Han bodde under ungefär ett halvårs tid hos en kille i Linköping. När han flyttade ifrån oss var han en väldigt osäker och stel råtta men han verkade klicka direkt med Linköpingskillen och jag var helt säker på att det skulle bli ett passande hem.

För en tid sedan hörde Linköpingskillen av sig. Han tyckte otroligt mycket om råttan och dom kom väldigt bra överens, men han hade otroliga skuldkänslor över att han inte kunde ge råttan så mycket tid som han ville. Vi kom överens om att råttan skulle få flytta hit igen så jag satte mig i bilen för att hämta honom.

Waow vilka framsteg dessa två herrar gjort tillsammans! Lilla Blyger var inte alls någon blyger längre! Mjuk, social och pigg på sällskap, så långt ifrån hans gamla jag man bara kunde komma! Husse här hemma golvades även han totalt av förändringen.

Råttor kan!

Ny familjemedlem

Den sköna pungsittarn nedan fick följa med mig hem från Stora Pet. En väldigt trevlig silver black övertecknad american berkshire som en familj hittat utomhus. (Dom annonserade i lokaltidningen men ingen hörde av sig. Familjen kontaktade sedan Råtthjälpen och hur kan jag tacka nej till en hitteråtta efter underbara Ture och Trasan?) Detta var i Västerås, men Frida var snäll och hjälpte mig med transporten genom att plocka upp råttan på vägen till Stora Pet.

Pungsittarn

Han har fått träffa Lanz under några timmar idag och allt verkar ha gått smidigt. En mindre brottningsmatch i början men sedan inga problem. Tänkte låta dom få minst några timmar tillsammans per dag i några dagar för att se hur det går och sedan utvärdera om det blir någon samflytt eller ej. Förhoppningsvis går det vägen. Drömscenariot vore om både Lanz och den ännu namnslösa lilla krabaten, som jag beräknar vara 3-4 månader gammal pga storlek och kroppsform, gick in i flocken till slut.

En tår för Addie

Hemma igen hos dom små långsvansade kompisarna efter veckor på resande fot och av saknad. Men allt kan inte alltid vara frid och fröjd.

För en månad sedan hittade jag två knölar på Addie, en av Råtthjälpsflickorna. Knölen vid det vänstra frambenet har vuxit snabbt och är nu ganska stor. Den hindrar henne dock inte från att leva sitt liv på ett normalt sätt ännu, men även den dagen kommer att komma, förmodligen inom kort, och den vetskapen gör ont.

Varför är det alltid dom bästa som skall tas ifrån oss först? Addie är den av tre systrar som bor här som är den vänligaste och nyfiknaste. Hon älskar att få vara ute med oss människor, njuter i fulla drag. (Medan hennes systrar mest är bitchiga mot allt och alla. Till och med mot Crosstrainern fräser dom.)

Lilla söta fina snälla barberade Addie!

Utställningsresultat, Göteborg 7/8 2010

Janne:
PetClass, Domare: Cindy Fobian
Kvalitetsklass: AB
Helhetsintryck: Hip-hopare m. stora kläder!
Kondition: Fint klippta klor. Ok svans - något gul. Ok päls - något gul pälsbotten. Sår på magen. Mycket bra storlek och hull. AB pga sår.
Tamhet: Mycket bra temperament. Kontaktsökande. Avslappnad och cool kille.

Standard, Domare Gail Adam
Kvalitetsklass: 1, Konkurrens: 2
Helhetsintryck: Inkontinent.
Kondition: Utmärkt hull, typ och storlek. Svanstopp finns. Aningen mörk färg. Bra tassteckning. Bra öron.
Tamhet: Utmärkt hanterlighet.

Agility A, Domare: Gail Adam
Moment 1: Snygg frihetsgrad tillåten av föraren. Bara lite strul vid slalom. Han måste tänka - vad vill matte? Orken tar slut innan hindren gör detta!
Helhetsintryck: Varför ska man gå hela vägen runt bordet när man hamnar på samma plats vid slutet?
Stilpoäng förare.

Frillan:
PetClass, Domare Cindy Fobian
Kvalitetsklass: A
Helhetsintryck: Cool vacker kille!
Kondition: Mycket font klippta klor. Bra svans, lite gul. Mycket fins päls och pälsbotten. Mycket bra storlek och hull.
Tamhet: Mycket bra temperament. Totalt avslappnad och bara njuter i händerna. Mycket lovande.

Bläs: 
PetClass, Domare Cindy Fobian
Kvalitetsklass: A
Helhetsintryck: Maja Gräddnos!
Kondition: Mycket fint klippta klor. Ngt fläskig svans. Fin päls och pälsbotten. Mjuk päls. Ok storlek, önskas mer massa.
Tamhet: Undetbart temperament. Kontaktsökande. Njuter och pussas.

Lanz:
Agility A, Domare: Gail Adam
Moment 1: Råttan tar emot verbal vägbeskrivning. Råttan flyger fram - men som en delaktig medlem av ekipaget! Snyggt jobbat! 55 s.
Moment 2: Där är du! AB, 27 s.
Helhetsintryck: Agilityentusiast!
Hederspris: Dagens 5:a.
Clearround, Stilpoäng råtta, stilpoäng förare, final, hederspris, uppflyttning.

Ulla:
Agility A, Domare: Gail Adam
Föraren stressar råttan och tillåter henne inte att tänka själv - vilket hon kan! Råttan mycket samarbetsvillig. Lovande ekipage! 52 s.
Helheysintryck: Höjdskräck?!
HP: Mycket lovande agilityråtta.
Clearround, stilpoäng råtta, stilpoäng förare ½, Hederspris.

Zoo:
Agility A, Domare: Gail Adam
Moment 1: Föraren kämpar för att övervinna råttans tveksamhet. Råttan vill inte från början men övervinner sedan sin egen tveksamhet. 1m24s.
Helhetsintryck: Oy! Det kan finnas faror där borta!
HP: För hennes enorma modighet!
Clearround, Stilpoäng råtta ½, Stilpoäng förare, Hederspris.

Götlabörg

Göteborg, vilka fantastiska utställningar dom anordnar där. Jag har bara varit på två men jag har tokälskat båda! Alla är vänliga mot varandra, alla pratar med alla, vi sitter alla vid samma bord och äter vår lunch. Efter utställningen var vi dessutom ett rejält gäng som stannade kvar och grillade och snackade skit. Utställningsansvariga tar sitt ansvar och alla hjälps åt med sådant som måste göras. Upplever dessutom att konkurrensen och standarden höjs betydligt när skåningarna och göteborgarna deltar, vilket är väldigt kul!

Gails kommentarer är alltid lika roliga att lyssna till. I standard ställde jag bara Janne och han fick helhetsintrycket "Inkontinent", efter en liten olycka på domarbordet. Hon dömde även standard och givetvis haglade fantastiska kommentarer även där.

Cindy som domare var en ny bekantskap för min del men jag kan inte annat än credda henne för hennes insats. Jag brukar gnälla på att dom flesta domarna har någon 'fetisch', antingen är det i princip bara klor som bedöms, eller bara pälsbotten, eller bara hur kontaktsökande råttan är osv osv beroende på vem som dömer. Cindy bedömer rubbet, och är petnoga med det dessutom. Jag hoppas Cindy kommer döma mycket med framöver!

Som jag skrev tidigare så var konkurrensen hård och jag själv ställde bara tre råttor i Pet; Janne, Frillan och Bläs. Frillan och Bläs fick A-pris medan Janne fick stå för hushållets första AB någonsin i och med ett bitsår på magen utdelat av Frillan. Vi fick i alla fall en Guld-Pet rosett samt en domarfavorit-rosett med oss hem.

I agilityn gick det också bra, speciellt med tanke på att jag tävlade med två råttor som inte var mina egna, varav den ena var debutant, och sedan med Lanz som också är debutant och Janne. Janne ville bara myyyyyysa vid slalomen så vi klarade inte CL, men dom andra tre fick Clear Round. Bara några få av alla CL valdes ut att gå vidare till final, varav Lanz var en av dessa. Lite problem vid inkallningen men blev placerade på 5:e plats och uppflyttade till B-klass.

Då var anmälningarna iväghivade

Fått röven ur och fyllt i samtliga anmälningar till Göteborgsutställningen den 7:e augusti.

PetClass:
Janne, Frillan, Bläs, Trasan, Pölsa, Zoo & Toffie

Agility:
Trasan, Janne, Pölsa & Zoo


Ses i Göteborg!

Våra nya inneboende

Sunshine & Cookie

Ricky

Addie

Hailey

Pricken

Lasse

Lanz

Fisen

Naken

Både råtthjälpsråttor och tåttisar som skall stanna permanent.

Resultat från Stora Vår

Janne

PetClass - 2:a pris
Domare: Theres Granath
Helhetsintryck: "Bitig" grabb
Kondition: Mkt bra storlek, hull och massa. Bra päls och pälsbotten. Ok svans. Mkt bra klor.
Tamhet: Mkt bra temperament och hanterlighet. Mkt lovande junior.

Standard 1 - Kvalitetsklass: 1
Domare: Nick Mays
Helhetsintryck: Nice typey rat
Övrig bedömning: Color rather dark on back, better on sides. Only a little white on belly, but evenly marked. Good feet, small tail stop. One ear somewhat more creased than the other.
Temperament: Laidback

Standard 2 - Kvalitetsklass: 1
Domare: Sheena Stratton
Helhetsintryck: Flirt!
Övrig bedömning: Fair agouti colour - a little dark. OK belly - symmetrical good feet.No head spot, tiny tail stop. Ears small & a little tubular. Good head & eyes.
Temperament: Big softy

Agility A - Clear round
Domare: Jessica Matson
Moment 1: Råttan vill stanna på första hindret och låter sig inte övertalas förrens efter 3 minuter. Då får han massor av fart och svischar genom banan fram till slalomen fär han tar en paus innan mål.
Tid: 4,28 min.

Trasan

PetClass - Kvalitetsklass A
Domare: Åsa Hellman
Helhetsintryck: Kille med go!
Bra storlek och massa. Mycket bra presenterad. Nice eyes!
Tamhet: Mycket bra temperament

Standard 1 - Kvalitetsklass 1
Domare: Nick Mays
Helhetsintryck: Very surprising rat.
Övrig bedömning: Stripe - nicely defined. Colour still clear & nicely blended. Good belly. Good solid tail. Nicely defined head. Good overall size & type.
Temperament: Very good.

Standard 2 - Kvalitetsklass 1
Domare: Sheena Stratton
Helhetsintryck: Good handsome lad!
Övrig bedömning: Nice stripe, fairly even. Fades out to rear. Face blaze faded so does not cover enough of face. Clean under. Good head & eyes. Ok ears. Good size & type.
Temperament: A nice and calm lad.

Agility A
Domate: Jessica Matson
Moment 1: Råttan försöker med allt för att slippa och föraren försöker göra allt för att råttan ska gå banan. Tiden går ut.
Helhetsintryck: Vill bara mysa.

Bläs

PetClass - Kvalitetsklass A
Domare: Åsa Hellman
Helhetsintryck: Söt!
Kondition: Ok storlek. Bra hull. Välpresenterad. Charmig bläs.
Tamhet: Mycket bra temperament.

Standard 1 - Kvalitetsklass 2
Domare: Nick Mays
Helhetsintryck: Fair size & type.
Övrig bedömning: Not enough white on belly. White nose with small blaze. Good feet. Colour rather dark. (Kv 2 pga teckningen.)
Temperament: Calm

Standard 2 - Kvalitesklass 2
Domare: Sheena Stratton
Helhetsintryck: Very pretty!
Övrig bedömning: Very soft fur. Lacking markings on belly. Would like more white on tail plus headspot! Trying to be a badger. Good eyes & ears. Fair type. Colour a little patchy & dark on shoulders.
Temperament: Very sweet & friendly.

Frillan

PetClass - 3:e pris
Domare: Theres Granath
Helhetsintryck: Lovande petråtta
Kondition: Bra storlek. Kompakt och satt. Ok pälsbotten. Bra päls. Ok svans. Bra klor.
Tamhet: Mkt bra temperament & hanterlighet. Beter sig moget.

Norpan

PetClass - Kvalitetsklass A & Domarens favorit
Domare: Jesper Pettersson
Helhetsintryck: Litet spökdjur :)
Kondition: Litet hack på höger öra. Mycket bra storlek och hull. Ren. Underbar päls.
Tamhet: Mjuk att ta i.

Izzy

PetClass- Kvalitetsklass A
Domare: Jesper Pettersson
Heltehsintryck: Pussas!
Kondition: Mycket bra storlek & hull. Ren.
Tamhet: Mjuk & mysig.

Berit-Ulla vill i tröjan gulla

Agility A - Clear round & HP för Dagens 4:a
Domare: Jessica Matson
Moment 1: Det gick så snabbt att jag inte han skriva... Ett pytteavbrott vid slalomen men annars perfekt runda.
Tid: 32 sek.
Moment 2: Efter kisspaus och lokalisering hittar hon föraren.
Tid: 23 sek.
Helhetsintryck: Swisch!

Flickor!

Två Råtthjälpsflickor har flyttat in och gör numera köket osäkert i pojkarnas lägenhet. Tjejerna är systrar och mink varigated mm.

Jag har tidigare aldrig varit speciellt förtjust i honor (jo jag har träffat en hel massa honor faktiskt) men dessa två ladies har på bara några få dagar verkligen stulit mitt hjärta. Dom är verkligen speciella och dom luktar så gott! (Ni vet hur vissa honor verkligen kan lukta sommaräng) Överväger att övertala sambo att låta dom stanna här. ;)

Tre översta bilderna är Izzy, dom tre nedersta är Norpan.(Izzy är för övrigt den rosatassade råttan i föregående inlägg)

Det var den rosa pennan det...

Girls, Girls, Girls

Den första tjejen fick snabbt smeknamnet Pirayan, och blev inte alls långvarig. Hon bet hål i både mig och min sambo dagligen, efter två veckor vågade vi knappt ta i henne längre och hon fick flytta hem. (Nu är hon åter helt normal. Hon verkade bara hata oss av någon anledning). Vid återlämnandet fick vi istället med oss två systrar hem, två små flickor som från början var tänkta att bli ormmat, men som räddats från detta hemska öde. Det provsmakas, men inga bett, så dom har fått stanna och Tuva är superglad över att ha kompisar igen.

Ny Trasa i hushållet + tjej

Disk- och Tygtrasor i all ära, men nu har vi även en Rått-trasa här hemma. Det är en liten kille som hittades utomhus i Stockholm i September och togs om hand av en snäll tjej tills det att han till slut fick flytta hit.Han är ett riktigt yrväder och verkligen spritter av energi. Han är även skrämmande lik Ture till både utseende och beteende/personlighet. 

Lilla fröken Tuva blev ensam tjej kvar i hushållet när hennes två kompisar Diesel och Doris flyttat till Gotland. Från början var det tänkt att Björn skulle få flytta in hos henne, men då Björn, vanligvtis from som ett lamm, inte alls var förtjust i Tuva blev det till att låna in en hona från en uppfödare. 

 Trasan

Systrarna bus blir ö-bor

Råtthjälpsflickorna Doris och Diesel flyttade i lördags, via Stockholm, till sitt nya permanenta hem på Gotland. Det innebär att det är lugnt och tyst i lägenheten igen och vi slapp bli köksdörrslösa trots allt. (Diesel har under den senaste månaden varit på god väg att gnaga sig igenom köksdörren.)

Ännu en hona

Ännu en Råtthjälpsråtta har flyttat in. Det handlar om en liten dam som fått namnet Tuva, och är PEW. Tuva hittades dumpad med sin bur i ett soprum i Eskilstuna. Hon lider av rejäl snedskalle som vi ska försöka råda bot på. 

Kvinnlig fägring i råttslottet

Två Råtthjälps-flickor flyttar in. Blyga men snälla roan-töser från Sundsvall som vi kallar för Doris och Diesel. Båda tjejerna söker nya och kärleksfulla hem, men allra först väntar utvärdering av temperament på båda, samt en Ronaxan+Baytril-kur mot Doris snedskalle. 

  Diesel

Doris